Internetåtkomst i Indien: En omfattande guide för invånare och turister

Language: sv Content to translate:

Nationell digital infrastruktur och internetpenetration

Indien har gjort snabba framsteg i att utöka sitt internetanvändarunderlag och nätverksinfrastruktur. I början av 2024 hade Indien ungefär 750–950 miljoner internetanvändare, vilket representerar cirka 50–68% av befolkningen m.economictimes.com fortuneindia.com. Detta markerar en årlig tillväxt på runt 8%, med tiotals miljoner nya användare som kommer online varje år. Noterbart är att landsbygden nu står för ungefär hälften av Indiens internetanvändare (över 440 miljoner), vilket återspeglar den senaste tillväxten utanför städerna m.economictimes.com. Internetpenetrationen ligger dock fortfarande efter på landsbygden – ungefär hälften av landsbygdens befolkning är offline eller använder inte internet aktivt, jämfört med en högre användning i stadsområden m.economictimes.com m.economictimes.com.

Indiens digitala infrastruktur kännetecknas av ett mobil-först-paradigm. Det finns över 1,15 miljarder mobila anslutningar i bruk (många människor har flera SIM-kort), och den stora majoriteten av internetabonnemang – över 95% – är via trådlösa mobila nätverk fortuneindia.com. Däremot utgör fasta (trådbundna) bredbandsanslutningar knappt ~4% av det totala antalet internetabonnemang fortuneindia.com. Detta betyder att de flesta indier får tillgång till internet via smartphones över mobilnät, medan relativt få har fasta hembredbandslinjer. Regeringens Digital India -initiativ (lanserat 2015) har prioriterat att utöka digital uppkoppling, främja billiga data och möjliggöra online-tjänster över hela landet. Det har gjorts massiva investeringar i både telekomtorn och fiberoptiska kablar för att förbättra nätverkets räckvidd. Till exempel har National Broadband Mission och BharatNet projektet lagt över 600 000+ km fiber för att ansluta byar och städer medianama.com, och Indien har även anslutit avlägsna regioner (t.ex. via undervattensfiber till Andaman & Nicobar-öarna och Lakshadweep) för att stärka den nationella infrastrukturen medianama.com.

Fast bredband: Tillgänglighet av fiber och DSL

Fast bredband i Indien är främst tillgängligt genom fiber-till-hemmet (FTTH) och äldre DSL (koppartelefonlinjer), med viss kabelbredband i städerna. I absoluta tal är Indiens fasta bredbandsabonnentbas blygsam – cirka 40–45 miljoner trådbundna bredbandsanslutningar landsvist fortuneindia.com. Dessa är koncentrerade i urbana och semi-urbana områden. Fiberoptiskt bredband har expanderat i storstäder och många mindre städer, drivna av leverantörer som Jio Fiber, Airtel Xstream Fiber, ACT Fibernet och regionala ISP:er. Fiber är tillgängligt i de flesta större städer, där användare kan välja planer från ~50 Mbps upp till 1 Gbps. Till exempel är inträdednivåer för fiberplaner rätt så överkomliga och börjar på omkring ₹399–₹499 per månad (≈ $5-6) för ~30–40 Mbps obegränsat data gadgets360.com gadgets360.com. Planer för högre nivåer erbjuder 100 Mbps, 200 Mbps eller mer (ofta med IPTV/OTT-paket) till gradvis högre priser. Kvaliteten på fiberbredband är generellt hög – användare får vanligtvis de annonserade hastigheterna och låg latens (ofta <20 ms inrikes) eftersom fiber har god kapacitet. Datagränser på fasta linjer har till stor del försvunnit; de flesta hembredbandsplaner erbjuder obegränsat data (eller mycket höga FUP-gränser, t.ex. 3300 GB) vilket för praktiska ändamål är obegränsat.

Utanför städerna kopplar DSL-bredband som tillhandahålls av det statliga BSNL fortfarande många hushåll och små kontor. BSNL:s äldre kopparlinjer når tusentals småstäder och landsbygdsområden, men DSL-hastigheter är begränsade (ofta 4–10 Mbps på grundplaner gadgets360.com, upp till 24 Mbps på de bästa linjerna). Kvaliteten på DSL kan vara inkonsekvent på grund av linjelängd och underhållsproblem. BSNL och dess partners uppgraderar aktivt många områden till fiber under Bharat Fiber-programmet, så ett ökande antal byar har nu lokala fibernoder. Men i de mest avlägsna byarna eller bergiga regionerna kan fast bredband vara otillgängligt – de användarna måste förlita sig på trådlösa alternativ (mobil eller satellit). Sammanfattningsvis förbättras täckningen av fast bredband i Indien men förblir kraftigt skev till urbana centrum, med fastlinjespenetration på landsbygden fortfarande i ensiffriga procenttal.

Offentligt Wi-Fi via fast bredbandsbackhaul är en annan del av Indiens infrastruktur. Regeringsprogram som PM-WANI (lanserad 2020) uppmuntrar små butiker och entreprenörer att erbjuda offentliga Wi-Fi-hotspots. Under BharatNet har över 100 000 by Wi-Fi-hotspots installerats (även om inte alla är aktiva) för att dela bredband vid gemensamma tjänstecenter på landsbygden indiaspend.com. Dessutom erbjuder många urbana företag Wi-Fi: kaféer, co-working spaces, gallerior osv., ofta matas de från lokala bredbandsanslutningar. (Detaljer om offentligt Wi-Fi i specifika platser täcks i en senare sektion.)

Mobildatanätverk: 4G- och 5G-täckning

Mobila nätverk är livlinan för internetåtkomst över hela Indien, med bred täckning och generellt prisvärda data. 4G LTE-nätverken (lanserade nationellt omkring 2016) täcker nu nästan 99% av Indiens befolkning, inklusive de flesta landsbygds- och avlägsna områden. Reliance Jios 4G-nätverk och Bharti Airtels 4G-nätverk har omfattande räckvidd, och till och med mindre operatörer (Vi och BSNL) täcker stora områden på 3G/4G. För de flesta indier är en 4G-smartphone med ett förbetalt datapaket det primära sättet att ansluta sig online.

År 2022 började Indien rulla ut 5G-tjänster, och expansionen har gått snabbt sedan dess. Fram till mitten av 2023 hade de två aktiva 5G-operatörerna – Jio och Airtel– redan utökat 5G-täckningen till över 8 000 städer och orter över hela Indien indiatoday.in indiatoday.in. Dessa sträcker sig från större metroområden (Delhi, Mumbai, Bengaluru osv.) till många mindre städer och distrikts-huvudorter. Båda företagen erbjöd 5G utan extra kostnad på befintliga planer (användare behöver bara en 5G-kompatibel enhet och ett tillräckligt datapaket). Från början av 2024 är 5G-signaler tillgängliga i en majoritet av urbana områden och tränger sig stadigt in i halv-urbana och landsbygdens regioner. Den indiska regeringen har ett ambitiöst mål att uppnå landstäckande 5G-täckning till slutet av 2024 telecom.economictimes.indiatimes.com, som effektivt når varje telekomdistrikt. Reliance Jio, till exempel, rullar ut ett självständigt 5G-nätverk och siktade på att täcka alla block och talukas före slutet av 2023, medan Airtels icke-självständiga 5G fokuserar på urbana centra först telecom.economictimes.indiatimes.com.

För närvarande, 4G förblir ryggraden i landsbygds- och avlägsna områden. I vissa avlägsna regioner (t.ex. delar av nordöstra, Himalayiska byar), kan endast 2G/3G eller begränsad 4G-tjänst finnas. Regeringens 4G-mättnadsprojekt investerar i nya torn för att bringa 4G till de sista ~25 000 oanslutna byarna medianama.com. Dessutom förväntas BSNL (den statliga operatören) lansera 4G över sitt nätverk till 2024, vilket kommer att uppgradera många avlägsna täckningsområden som för närvarande är på 2G/3G. Resenärer till extremt avlägsna platser (bergspass, täta skogar) bör inte förvänta sig sömlös mobildata, men bebodda områden har i allmänhet åtminstone grundläggande mobil internet.

När det gäller nätverkskvalitet har Indiens mobila upplevelse förbättrats märkbart, även om det varierar efter plats och operatör. I början av 2024 uppmättes den genomsnittliga mobila nedladdningshastigheten (förstärkt av tidigt 5G) till ungefär 94,6 Mbps, vilket faktiskt överträffade mediannahastigheten för fast bredband (~58,6 Mbps) datareportal.com. Max 5G-hastigheter i metroområden kan nå flera hundra Mbps (Opensignal registrerade medelhastigheter omkring 280–300 Mbps i slutet av 2023) och 4G-hastigheter i områden med stark täckning ligger vanligtvis på 10–30 Mbps. Men hastigheterna kan sjunka med nätverkskonjunktur – i tätbefolkade urbana platser eller under högtrafikerade kvällstimmar kan 4G-användare kanske se <5 Mbps på en överbelastad cell. Latens på 4G-nätverk ligger i ~30–50 ms-serien, tillräckligt för webbsurfning och HD-video, fast inte lika lågt som fiber. 5G-nätverk har visat latens runt 20–30 ms (och kan förbättras ytterligare när fristående 5G blir vanligt). Övergripande tillförlitlighet är rimlig: anslutnings-/databortfallshastigheter har minskat, och större avbrott är sällsynta. Trots detta är den mobila dataupplevelsen inte enhetlig – stadsanvändare njuter av snabbare, mer tillförlitliga anslutningar än landsortsanvändare, och inomhustäckning kan vara ett problem i vissa områden på grund av byggmaterial eller placering av torn. Det är lämpligt att ha dubbla SIM-kort eller en reservlösning i områden med svag signal (till exempel, vissa håller ett BSNL SIM i landsbygdsområden som en reserv eftersom BSNL-torn, dock långsammare, existerar i mycket avlägsna platser som bergsbyar där andra kanske inte gör det).

Offentligt Wi-Fi och hotspots i Indien

Förutom personliga anslutningar har Indien ett växande nätverk av offentliga Wi-Fi-åtkomstpunkter. Dessa finns tillgängliga i många offentliga och kommersiella utrymmen:

• Tågstationer: Indiska Järnvägar, i samarbete med RailTel (och initialt Google), erbjuder gratis Wi-Fi på över 6 100 järnvägsstationer landsvist livemint.com. Detta inkluderar tusentals landsbygds- och småortsstationer, vilket gör det till ett av de största offentliga Wi-Fi-nätverken i världen. Alla smartphone-användare kan ansluta till nätverket RailWire på stationerna genom att ange sitt mobilnummer och en OTP (engångslösenord) – tillgången är gratis, men kopplas vanligtvis bort automatiskt efter 30 minuter (man kan ansluta igen) livemint.com. Dessa stationshotspots är populära – resenärer använder dem för allt från underhållning till nedladdning av studiematerial, särskilt i områden med annars dålig uppkoppling livemint.com livemint.com.
• Flygplatser: Alla större flygplatser och många inrikesflygplatser i Indien erbjuder gratis Wi-Fi för passagerare. Vanligtvis måste man registrera sig via mobil-OTP eller genom att ange flygbiljettdetaljer. Den fria användningen kan vara tidsbegränsad (t.ex. 30-45 minuter av höghastighetsinternet, därefter reducerad hastighet eller betalalternativ). Flygplats-Wi-Fi är generellt högpresterande och bekvämt för turister vid ankomst eller medan de väntar på flyg.
• Kaféer och hotell: I storstäderna är det vanligt att kaféer (t.ex. Starbucks, Cafe Coffee Day) och matställen erbjuder Wi-Fi till kunder – några öppet, andra på begäran med lösenord. De flesta mellanklass- till lyxhotell tillhandahåller gratis Wi-Fi för gäster. Även budgetboenden har ofta Wi-Fi i lobbyn eller på rummen, även om kvaliteten kan variera från utmärkt (fiberansluten) till ganska långsam (om de använder ett grundläggande bredband eller 4G-hotspot). Det är klokt att kontrollera senaste recensioner eller fråga hotellet om internet hastigheter om det är viktigt för dig. I gästhus och homestays, särskilt i avlägsna turistplatser, kan Wi-Fi vara frånvarande eller endast tillgängligt nära receptionen (om värden har en enda 4G-router).
• Urbana hotspots: Många stadskärnor har kommunalt eller statligt sponsrade Wi-Fi-zoner. Till exempel har delar av centrala Delhi, Mumbai, Bengaluru, etc., gratis Wi-Fi-hotspots installerade som en del av Smart City-initiativ eller av telekomföretag som en promotionsservice. Användning kräver ofta en engångsverifiering via OTP på samma sätt. Initiativet PM-WANI syftar till att demokratisera detta genom att låta små säljare sätta upp Wi-Fi och ta en nominell avgift eller erbjuda fri användning för att locka kunder. Från 2024 är användningen av PM-WANI gradvis, men du kan stöta på några “Public Wi-Fi” eller “WANI” nätverk på marknadsplatser, turistområden eller regeringsbyggnader. Dessutom tillhandahåller bibliotek, universitet och statliga kontor ibland offentligt eller gästantal (förfaranden varierar – vissa kräver inloggningsuppgifter eller registrering).

Kvalitet och säkerhet: Hastigheterna för offentligt Wi-Fi beror på backhallen; på stora stationer och flygplatser är hastigheterna vanligtvis goda (tillräckligt för streaming och stora nedladdningar). På mindre kaféer eller hotell kan Wi-Fi vara bara en enda bredbandsanslutning delad bland många användare, så prestandan kan lida. Dessutom medför öppna Wi-Fi-nätverk säkerhetsrisker – turister och användare bör undvika att komma åt känsliga konton eller överväga att använda VPN på offentliga hotspots.

Stora internetleverantörer (ISP:er)

Indiens telekommunikationsmarknad betjänas av en mix av stora rikstäckande operatörer och mindre regionala aktörer. För mobila tjänster täcker fyra operatörer nästan hela marknaden:

• Reliance Jio: Den största mobila ISP:n med cirka 470 miljoner trådlösa abonnenter (~40% marknadsandel) telecomtalk.info. Jio lanserades 2016 som ett 4G-endast nätverk, som erbjöd ultra-billiga data som revolutionerade priserna. De har sedan dess rullat ut omfattande 4G-täckning och leder i 5G-utbyggnaden (med hjälp av ett fristående 5G-nätverk). Jio erbjuder också fiberbredband (JioFiber) i många städer. Det är känt för överkomliga planer och en svit av bundlade appar (JioTV, JioCinema, etc.).
• Bharti Airtel: Den näst största operatören (~390 miljoner abonnenter, ~34% andel telecomtalk.info). Airtel är en etablerad telekomspelare med 2G/4G-nätverk och en snabbt expanderande 5G-täckning (icke-självständigt 5G). De har ett rykte om relativt högre kvalitet i många stadsområden och erbjuder även Airtel Xstream Fiber-bredband. Airtels mobila planer inkluderar ofta förmåner som Wynk musik eller Amazon Prime-prover.
• Vodafone Idea (Vi): Bildades genom sammanslagningen av Vodafone India och Idea Cellular, Vi har omkring 205 miljoner användare (∼18% andel) telecomtalk.info. Det erbjuder 2G/3G/4G-tjänster. Dock har Vi haft ekonomiska problem och har inte lanserat 5G från 2024. Dess 4G-täckning är god i städer men svagare i landsbygdsregioner jämfört med Jio/Airtel. Vis framtid är något osäker, men de fortsätter att erbjuda konkurrenskraftiga lösningar på förbetalda planer och abonnemang, och betjänar fortfarande en betydande användarbas.
• BSNL (Bharat Sanchar Nigam Ltd): BSNL är det statligt ägda telekomföretaget. Det har cirka 90+ miljoner mobila abonnenter (~8% andel), främst på 2G och 3G-nätverk telecomtalk.info. BSNL har varit långsamt med att rulla ut 4G (planer pågår med inhemskt utvecklad teknik), så dess datahastigheter på mobil är för närvarande begränsade där endast 3G finns. Trots detta har BSNL en unik styrka i landsbygds- och avlägsen täckning – i vissa avlägsna byar, gränsområden eller bergiga regioner, kan BSNL vara den enda leverantören (via gamla 2G-torn eller satellitlänkar). BSNL driver också fast telefoni och bredbandstjänster landsvitt. Det finns också MTNL, en systerstatlig operatör i endast Mumbai och Delhi, men den är mycket liten (<1 miljon användare) och håller nu på att slås samman med BSNL.

För fast bredband (trådbundet), är marknaden fragmenterad men viktiga spelare inkluderar:

• BSNL Bharat Fiber: BSNL tillhandahåller DSL- och fiberbredband över hela Indien, inklusive i småstäder och landsbygdsområden där privata aktörer inte verkar. De är den standardiserade fastleverantören i många regioner. BSNL:s Bharat Fiber (FTTH)-tjänst, ofta levererad i partnerskap med lokala franchisetagare, har planer från 30 Mbps upp till 100+ Mbps. Medan täckningen är bred kan tjänstekvaliteten bero på den lokala franchiseoperatören. BSNL förblir en av de största fasta bredbandsleverantörerna per antal abonnenter.
• JioFiber: En del av Reliance Jio, gick in på hembredbandsmarknaden 2019 och expanderade snabbt i storstäder och större städer. JioFiber erbjuder snabb fiber (ofta 100 Mbps, 200 Mbps, 500 Mbps och 1 Gbps-planer) till aggressiva prisnivåer, som vanligtvis innehåller gratis OTT (streaming) applikationsabonnemang. JioFiber har blivit en topp fiber-ISP i städer och expanderar även till mindre byar.
• Airtel Xstream Fiber: Airtels bredbandsdel erbjuder fiber-till-hemmet i dussintals städer. Planerna är liknande Jios i pris (börjar på ~₹499 för 40 Mbps obegränsat gadgets360.com) och går upp till 1 Gbps. Airtels bredband är känt för stabil prestanda och kommer med applikationspaket på högre planer. Täckningen inkluderar större städer och många Tier-2-städer.
• ACT Fibernet: En framstående fiber-ISP i vissa städer (som Bengaluru, Hyderabad, Chennai, Delhi osv.). ACT erbjuder snabba planer (de var en av de första att införa Gbps-planer i Indien) och toppar ofta Netflix-hastighetsindex. Deras abonnentbas är mindre (~2 miljoner) men de är väl respektabla i områden de betjänar.
• Andra ISP:er: Det finns flera regionala kabel- eller fiber-ISP:er – t.ex., Hathway (del av Jio nu, erbjuder kabelbredband i vissa städer), You Broadband (ägt av Vodafone Idea), Excitel, Spectra, GTPL, RailWire osv. Dessa har lokaliserad närvaro. Till exempel är Hathway och GTPL stora i vissa städer i västra Indien, Excitel i delar av norra Indien (med billiga obegränsade planer) osv. I flerfamiljshus tillhandahåller ibland en lokal ISP eller byggförening ett delat bredbandsnätverk.

Sammanfattningsvis, Jio och Airtel dominerar både mobil- och fast bredbandsmarknaderna när det gäller tillväxt och investeringar, medan BSNL och Vi spelar mindre roller. Konsumenter i städer har ofta flera val för både mobil- och fiberanslutning. På landsbygden är BSNL och Jio ofta de enda alternativen (BSNL för fast telefoni/fiber om tillgängligt, Jio för mobildata).

Urban vs. landsbygdens uppkopplingsskillnader

Det finns en betydande regional variation i internetåtkomst inom Indien. Stads- och metroområden har inte bara en högre koncentration av användare utan njuter även av bättre kvalitetsinfrastruktur. Alla större städer täcks av flera 4G/5G-nätverk och har omfattande täckning av fiberbredband. Det är vanligt i metropolstoppar att ha hembredbandshastigheter på 100 Mbps eller mer och starka mobila datasignaler (ofta från flera operatörer). Urban konsumenter tenderar också att ha högre digital kompetens och tillgång till Wi-Fi i offentliga lokaler osv. Internetpenetrationen i urban Indien uppskattas omkring 70–75% av befolkningen, vilket visar att de flesta stadsbor är online i någon form fortuneindia.com.

Å andra sidan, landsbygdens uppkoppling, medan mycket förbättrad, släpar fortfarande efter. Internetpenetration i landsbygden Indien är ungefär 40–50% m.economictimes.com. Som nämnts har det totala antalet internetanvändare på landsbygden nu överträffat urbana användare på grund av Indiens enorma befolkningsantal på landsbygden, men en stor minoritet av byborna förblir offline. Nyckelutmaningar inkluderar: geografisk avlägsenhet (t.ex. bergslandskap i stater som nordöstra eller Uttarakhand, vilket gör det svårt att installera torn/fiber medianama.com), lägre inkomster och digital kompetens, och ibland ojämn tillgång till el, vilket påverkar nätverket tillgänglighet medianama.com.

Den kvalitativa skillnaden är tydlig i hastigheter och alternativ som finns tillgängliga. I en typisk by kanske man bara har 1 eller 2 mobiloperatörer med en stark signal, ofta bara 4G (och i vissa fall fortfarande 3G eller till och med EDGE). Om för många användare delar samma celltorn i området kan hastigheterna bli låga. Fast bredband på landsbygden är sällsynt om inte byn ligger nära en stad – BSNL-programmet BharatNet har kopplat fiber till över 214 000 by-panchayats (kluster) från slutet av 2024 medianama.com, men ”sistamilen” till faktiska hem kräver lokala ISP:er eller mobil/Wi-Fi-leverans, vilket är ett pågående arbete. Regeringen har installerat Wi-Fi-hotspots i ungefär hälften av de anslutna byarna för att tillåta offentlig internetanvändning indiaspend.com. Många användare på landsbygden är därför fortfarande beroende av mobildata med begränsad bandbredd.

Avlägsna och specialregioner: I ökendistrikten i Rajasthan, stamområden i centrala Indien, eller de nordöstra gränsområdena, har anslutning historiskt sett varit dålig. Men även dessa förbättras – t.ex., över 625 000 byar (av ~650k) har någon form av mobiltäckning vid slutet av 2024 på grund av pågående installationer av torn (ofta stödda av Universal Service Obligation-fonder) orfonline.org. Gränsstater som Jammu & Kashmir och de nordöstra har nu 4G i de flesta städer och längs vägar, även om hög höjd eller glesbefolkade zoner kanske bara ser BSNL-satellit- eller mikrovågsmatade torn. Ö-territorier (Andaman & Nicobar, Lakshadweep) hade extremt begränsad bandbredd tills en undervattensfiberkabel installerades 2020, varefter dessa områden nu får bra 4G och bredbandsanslutning medianama.com.

Metronät vs avlägsen hastighet: I praktiken kan en urban användare streama 4K-videor eller ha videosamtal, medan en landsortsanvändare kan ha problem med ett stabilt videosamtal om nätverket är långsamt. Regeringens arbete för digital inklusion (t.ex. Digital India, BharatNet) riktar sig specifikt mot dessa klyftor, med målet att “ansluta de oanslutna” livemint.com. Program är på väg att uppgradera alla 2G-only byar till 4G, och att fiberansluta alla byar inom kommande år medianama.com medianama.com. Tills dess fortsätter en digital klyfta att existera: metrostäder som Delhi, Mumbai, Bangalore njuter av världsklassiga internetalternativ, medan en liten by kan förlita sig på en enda svag 4G-signal eller en gemensam Wi-Fi-punkt.

Resenärer bör planera därefter: om din resrutt inkluderar avlägsna landsbygdsområden, förvänta dig inte universell höghastighetstäckning – att bära ett extra SIM-kort (särskilt BSNL i avlägsna zoner) eller ladda ner offlinekartor/material i förväg är klokt.

Tillgänglighet för satellit-internet och förordningar

Satellit-internet är en framväxande gräns i Indien. Traditionellt var satellituppkoppling i Indien begränsad till nischbruk – VSAT:er för företag, banker eller statliga kontor i avlägsna områden, med geostationära satelliter (som ISRO:s satelliter) med mycket begränsade hastigheter och hög latens (~600 ms). Dessa krävde särskild tillstånd och var dyra, inte en konsumenttjänst.

Men med framväxten av LEO-satellitbredbandskonstellationer (som SpaceX:s Starlink, OneWeb, Amazons Kuiper, osv.), finns det ett växande intresse för satellit-internet för mainstream-användare – särskilt för att betjäna landsbygds- och svåråtkomliga regioner. Den indiska regeringen har varit försiktig men rör sig mot att tillåta dessa tjänster.

Från och med 2025, ingen LEO-satellit-internettjänst är kommersiellt verksam i Indien än, men reglerande godkännanden håller på att realiseras:

• Starlink (SpaceX) – Starlink öppnade förbokningar i Indien 2021 men blev snabbt ombedd av DoT att stanna tills ordentliga licenser fanns. Efter förhandlingar kring säkerhet och spektrumanvändning mottog Starlink i maj 2025 en Letter of Intent från telekomdepartementet för en satcom-licens m.economictimes.com. Detta indikerar att Starlink är på väg att komma in i Indien, med villkor och slutliga godkännanden ännu återstående. I huvudsak har Starlink tillstånd att etablera ett indiskt dotterbolag och gateway-jordstationer i Indien när så krävs. Kommersiell lansering kan följa så snart en formell licens har beviljats.
• OneWeb (Eutelsat OneWeb) – OneWeb, delvis ägt av Bharti Airtel, har redan fått den nödvändiga GMPCS (satellitoperatör) licensen i Indien m.economictimes.com. OneWeb avslutade sin LEO-satellitkonstellation i början av 2023 (648 satelliter) och har testat tjänster. De planerar att erbjuda snabb anslutning till företag, regeringar och teleoperatörer (ofta arbetar OneWeb genom partner som Airtel). Ett detaljkonsumenterbjudande kan komma via Airtel eller dess partner. Från början av 2025 förväntas OneWeb-tjänstlansering omedelbart, vilket fokuserar på företag och landsbygdsprojekt.
• Jio-SES (Project JioSpace) – Reliance Jio har ett joint venture med SES (ett satellitföretag) för att använda SES:s O3b mPOWER medium-jordbane-satelliter för uppkoppling. Detta Jio-SES-kombinat har också erhållit regeringens godkännanden för att erbjuda satellitbredband i Indien m.economictimes.com. De sannolikt kommer att inrikta sig på strategiska eller företagskunder initialt (t.ex., att ansluta avlägsna mobilmaster eller att erbjuda bredband till byar under USO-projekt).
• Andra: Amazons Project Kuiper har uttryckt intresse i Indien men befinner sig fortfarande i ansökningsstadiet. På samma sätt har mindre aktörer som Globalstar visat intresse m.economictimes.com. För närvarande formulerar regeringen en omfattande satcom-policy – det debatteras om huruvida man ska tilldela satellitspektrum administrativt eller via auktion, vilket har försenat fullskalig kommersiell lansering m.economictimes.com m.economictimes.com.

Sammanfattningsvis, satellitinternet för konsumenter ligger vid horisonten i Indien, men vid denna stund (2024/25) om du är i Indien är dina alternativ begränsade. BSNL erbjuder en form av satellitbaserat internet till mycket avlägsna användare (via BSNL Satellittelefon eller BGAN-terminaler), men dessa är specialfall (extremt kostsamma, används av försvar, katastrofrespons, etc.). När Starlink eller OneWeb blir operativa, kan avlägsna byar, kuperade turistorter och fartyg/flyg i Indien få bredband från himlen. LEO-satelliter kan leverera 50–150 Mbps med ~30-50 ms latens, vilket skulle vara transformativt för isolerade områden. Regelverket utvecklas – initiala licenser beviljas för 10-årsterminer atlanticcouncil.org, och även intäktsandel (spektrumavgifter) definieras för satcom-operatörer medianama.com. Resenärer till Indien kan ännu inte plocka upp en Starlink-enhet lokalt, men det kan bli möjligt inom en snar framtid när tjänsterna lanseras.

Observera att när satellitbredband är tillgängligt förväntas det vara mycket dyrare än markburet internet (åtminstone i de tidiga faserna). Det kommer att tillfredsställa dem som absolut behöver anslutning där fiber/mobil inte kan nå, eller företag. För de flesta konsumenter kommer markbaserade mobila och fibernät förbli de bästa alternativen med tanke på deras omfattning och låga kostnad.

Internetåtkomst för turister i Indien

När du besöker Indien kommer du finna det ganska enkelt och extremt prisvärt att ansluta till internet. Här är de viktigaste alternativen och tipsen för turister:

Förbetalda SIM-kort för turister

Det rekommenderade alternativet för de flesta resenärer är att köpa ett lokalt förbetalt SIM-kort vid ankomst. SIM-kort i Indien är billiga och dataplanerna är bland de billigaste i världen (den genomsnittliga kostnaden för 1 GB mobildata är bara cirka $0,16 timesofindia.indiatimes.com). Stora leverantörer som Jio, Airtel, Vi, och BSNL erbjuder alla förbetalda SIM-kort till utlänningar.

Var man får ett SIM: Den mest bekväma platsen är ofta på flygplatsen vid ankomst – större internationella flygplatser (Delhi, Mumbai, Chennai, etc.) har officiella telekounters eller kiosker i ankomstområdet som säljer turist-SIM-kit. Dessa kounters kan aktivera ett SIM direkt (eller inom några timmar) med den nödvändiga verifieringen. Alternativt kan du besöka någon offentlig mobilbutik i staden (t.ex., en Airtel-butik, Jio-butik osv.) eller auktoriserad återförsäljarbutik. Det är bäst att undvika små vägkiosker för SIM-kort vid första köpet, eftersom nya regler kräver striktare kontroller (och obehöriga säljare kanske inte registrerar ditt SIM korrekt, vilket leder till avaktivering) getnomad.app.

Dokumentation krävs: För att köpa ett SIM som utlänning måste du tillhandahålla ditt pass (fotokopia och original för verifiering) och ett visum (indiskt visumstämpel eller e-visum utskrift). Du behöver också ett passfoto (även om många butiker nu bara kan ta din bild på en webbkamera). Dessutom måste du ge en lokal indisk adress – för turister, hotelladressen räcker (ta med hotellbokningsbekräftelsen eller skriv adressen på formuläret) easeindiatrip.com. Vissa formulär frågar även efter en indisk referenskontakt, men leverantörer som Jio och Airtel kräver inte en lokal referens för utländska turister esim.holafly.com. Vodafone Idea (Vi) har rapporterats fråga efter en lokal referenspersons nummer och adress för verifiering, vilket kan vara svårt om du inte känner någon i Indien esim.holafly.com esim.holafly.com, så att hålla sig till Jio eller Airtel kan vara enklare.

Aktiveringsprocess: Tack vare eKYC går aktivering snabbt nu. I en officiell butik fyller personalen ut formuläret elektroniskt och tar din bild (ingen stor papperstillverkning som tidigare) esim.holafly.com esim.holafly.com. När det är inskickat aktiveras SIM-kortet vanligtvis inom 15-30 minuter esim.holafly.com (ibland kan det ta några timmar). Du kan få ett nytt lokalt telefonnummer omedelbart. Innan du lämnar butiken eller motstånd, brukar de göra ett test samtal eller datanvändning för att säkerställa att det fungerar. I händelse av flygplatsdiskar, kan de ge dig SIM-kortet och det aktiveras inom en timme – be dem ställa in det i din telefon.

Kostnad och planer: Förbetalda SIM-kort själva kostar väldigt lite (omkring ₹50–100, ofta ingår startavgiften i den första påfyllnaden). Den huvudsakliga kostnaden är den förbetalda planen som du väljer. Det finns vanligtvis specialpaket för turister tillgängliga. Till exempel är vanliga planer för en 3-4 veckors resa i området ₹300–₹600 ($4–$8). Som referens är en populär plan omkring ₹300–₹350 för 28 dagar som inkluderar 1,5 GB data per dag, obegränsade lokalsamtal och 100 SMS per dag esim.holafly.com esim.holafly.com. Ett annat exempel: Airtels turist-SIM-paket runt ₹499 för 28 dagar ger 2 GB/dag plus obegränsade samtal easeindiatrip.com. Jios paket kan erbjuda ~1,5 GB/dag för ~₹599 giltiga i 30 dagar easeindiatrip.com. För kortare vistelser finns det mindre paket (t.ex. 1 GB total data för en vecka, etc.), men med tanke på det låga priset väljer de flesta resenärer de månatliga paket med daglig datatilldelning. Observera att den “dagliga datan” betyder att den återställs varje dag (om du förbrukar 1.5 GB på en dag, sjunker hastigheten till 64 kbps till nästa dag). Datamängderna är generösa – 1.5 eller 2 GB per dag är vanligtvis mer än nog för tung telefonanvändning (du skulle kunna streama musik/videor några timmar dagligen och fortfarande klara dig).

Alla dessa paket inkluderar obegränsade samtal inom Indien, vilket är användbart om du behöver ringa hotell eller lokala nummer. Inkommande samtal och SMS är gratis. Internationella samtal ingår vanligtvis inte, men du kan lägga till ett billigt extra för internationella samtal om det behövs, eller bara använda VoIP-appar över data.

SIM-kortets giltighet: Förbetalda anslutningar har en giltighetsperiod. De paket som nämns ovan håller SIM-kortet aktivt i 28-30 dagar. Om du stannar längre kan du enkelt fylla på online (varje operatör har en app/webbplats, eller använd generiska påfyllningsappar) eller köpa en annan kupong i vilken mobilbutik som helst. Om du lämnar Indien, förblir SIM-kortet vanligtvis giltigt i 90 dagar (om ingen påfyllning, kan det avaktiveras efter ~90 dagar utan användning). Så för återkommande resenärer kan det vara möjligt att återanvända SIM-kortet vid ett senare besök om det är inom några månader.

eSIM för Indien: Både Jio och Airtel (och Vi) stöder eSIM på kompatibla telefoner. Dock kräver det fortfarande samma personverifieringsprocess i en butik att få en eSIM som turist. I huvudsak köper du ett SIM (de aktiverar det som eSIM om din enhet stöder det, istället för ett fysiskt SIM-kort). Detta är användbart om du har en iPhone eller eSIM-endast enhet och inte vill ha ett fysiskt kort. Alternativt köper vissa resenärer en internationell eSIM (från leverantörer som Nomad, Airalo, Holafly osv.) före resan – dessa kommer att roam:a på indiska nätverk (vanligtvis Airtel eller Vi). Även om det är mycket bekvämt (ingen pappersarbete), är de betydligt dyrare per GB (eftersom du betalar roamingpriser). Till exempel kan $20 bara ge dig 5 GB på en reseeSIM, medan $4 lokalt ger ~42 GB. Så, om möjligt är att få ett lokalt SIM det mest kostnadseffektiva valet.

Fick-Wi-Fi och andra alternativ

Bärbara Wi-Fi-hotspot-enheter (även kallade fick-Wi-Fi eller Mi-Fi) är mindre vanliga i Indien jämfört med vissa länder, men de finns tillgängliga för uthyrning genom vissa företag. Dessa är i grunden batteridrivna 4G-routrar som skapar ett Wi-Fi-nätverk för dina enheter, med hjälp av ett data-SIM internt. Tjänster som TravelersWifi, Rent ’n Connect, XOXO WiFi, Webspot etcetera erbjuder uthyrningar av fick-Wi-Fi i Indien, som du kan boka online gigago.com <a href="https://www.my-webspot.com/pocket-wifi-india/#:~:text=Pocket%20Wifi%20India%20,on%20data%20roaming" target="_