Skyhögt stigande marknad för stridsflygplan 2025: Tekniska framsteg och globala rivaliteter eldar på ett nytt kapprustning

Introduktion: Den globala marknaden för stridsflygplan är i startläge 2025 och når rekordhöjder när nationer tävlar om att modernisera sina flygvapen. Försvarsjättar tävlar om att leverera toppmoderna stealthflygplan i takt med ökande geopolitiska spänningar och stigande militärutgifter. Stormakter och deras allierade satsar miljardbelopp på nya stridsflygplan, drivet av NATO:s utvidgning, rivaliteten mellan USA och Kina, kriget i Ukraina och säkerhetsutmaningar i Indo-Pacific. I denna rapport fördjupar vi oss i nyckelaktörer i branschen, upphandlingstrender (inklusive en växande roll för privat sektor), banbrytande teknologier (stealth, AI, hypersoniska vapen och avancerade material), geopolitiska drivkrafter, marknadsprognoser till slutet av 2020-talet samt regionala insikter för Nordamerika, Europa, Asien–Stilla havet, Mellanöstern och Latinamerika. Kapprustningen inom stridsflygplan accelererar – och formerar om både försvarsindustrin och den globala maktbalansen.

Viktiga globala aktörer inom stridsflygplansindustrin

En F-35A Lightning II från USA:s flygvapen. F-35-programmet har passerat 1 000 leveranser globalt och exemplifierar de avancerade stealthflygplan som driver marknadstillväxten flightglobal.com. Viktiga globala aktörer: Stridsflygplansindustrin domineras av ett fåtal flygtillverkare från USA, Europa, Ryssland och Kina. Dessa företag producerar världens ledande stridsflygplan och tar hem huvuddelen av nya beställningar under 2025:

• Lockheed Martin (USA) – Tillverkare av F-35 Lightning II och F-16 Fighting Falcon, Lockheed Martin leder marknaden. F-35 dominerar särskilt det globala upphandlingen av stridsflygplan, med leveranser som passerat 1 000-enhetsstrecket i slutet av 2024 flightglobal.com. Detta femte generationens stealthflygplan är på order från över ett dussin länder och driver Lockheeds tillväxt. Anmärkningsvärt är att den klassiska F-16 fortfarande produceras 50 år efter sin första flygning flightglobal.com och erbjuder exportkunder nya Block 70/72-varianter. Lockheed beräknas inneha en mycket stor andel av den globala stridsflygplansmarknaden (över 50 % enligt vissa uppskattningar), tack vare F-35:s allmängiltighet och fortgående F-16-försäljning.
• Boeing (USA) – Tillverkare av F-15- och F/A-18-familjerna, Boeing är fortsatt en nyckelaktör men möter hård konkurrens från nyare konstruktioner. De tillverkar F-15EX Eagle II åt USA:s flygvapen och dess partners, och har tills nyligen byggt F/A-18E/F Super Hornet åt USA:s flotta och för export. Boeings äldre stridsflygplan är fortfarande högpresterande (uppgraderade F-15 och Super Hornet har avancerad radar och vapen), men företaget saknar femte generationens stealthflygplan i produktion. Super Hornet-linjen planeras att stängas ned till 2025 då flottans sista order levereras defensenews.com, varefter Boeing går vidare till T-7-tränare, F-15EX och framtida program. Boeing investerar i utvecklingen av nästa generations stridsflygplan för att vara konkurrenskraftiga i USA:s flygvapens sjätte generationens flygplanupphandlingar.
• Dassault Aviation (Frankrike) – Tillverkare av Rafale multirole-flygplan, Dassault har återuppstått med starka exportsiffror. Rafale – ett 4,5-generationens flygplan känt för sin mångsidighet och avancerad avionik – har säkrat stora avtal de senaste åren (Indien, Qatar, Egypten m.fl.). År 2023 tecknade Frankrike ett nytt Tranche 5-avtal för 42 Rafale F4-varianter med leverans från 2027 flightglobal.com, vilket säkrar inhemsk produktion i flera år. Exportframgångarna fortsätter: Indonesien slutförde en order på 42 Rafale (i tre faser) flightglobal.com och fler försäljningar väntas i Mellanöstern och möjligen Indien (som redan har 36 Rafale). Dassault har fortsatt stark orderstock och pipeline, och samarbetar även med Airbus om Europas Future Combat Air System (FCAS), ett sjätte generationens stridsflygplansprogram.
• Saab AB (Sverige) – Saab tillverkar JAS 39 Gripen, ett lätt multirole-flygplan. Den senaste Gripen E/F har fått uppmärksamhet som en kostnadseffektiv men avancerad plattform. Saab har för närvarande 96 bekräftade order på Gripen E/F (60 till Sverige och 36 till Brasilien) flightglobal.com och produktion sker i båda länderna. Brasilien blev första exportör av Gripen E (betecknad F-39E) 2022, till och med före Sverige, vilket visar Saabs partnerskapsmodell. Gripen har modern AESA-radar, IRST och elektronisk krigföring, men saknar stealth. Även om Saabs marknadsandel är måttlig är siktet inställt på nya kunder (t.ex. har Thailand signalerat att Gripen E är att föredra framför nya F-16 flightglobal.com) och lyfter fram fördelar som lägre driftkostnader samt de senaste AI-testflygningarna på Gripen E (där ett AI-”wingman”-system testades i luften) armyrecognition.com. Saab satsar även på framtida obemannade stridsflygfarkoster och är fortsatt en innovativ nischaktör.
• Sukhoi (United Aircraft Corp, Ryssland) – Sukhoi står bakom Rysslands främsta stridsflygplan, inklusive Su-27/30/35 “Flanker”-familjen och det nyare Su-57 Felon stealthflygplanet. Flankerserien (Su-30MK, Su-35, etc.) är mycket exporterad och utgör ryggraden i Rysslands och Kinas tunga flygplansflottor. Rysslands femte generationens Su-57-program har dock gått långsamt; endast ett fåtal är i tjänst 2025. President Putin har aviserat en beställning på 76 Su-57-flygplan som ska levereras till 2028 thediplomat.com, med mål att utrusta tre regementen. Sanktioner och resursbrist (förvärrat av Ukraina-konflikten) har begränsat Rysslands produktionskapacitet och exportmöjligheter – till exempel diskuteras en potentiell Su-35-försäljning till Iran, men större Su-57-exporter förblir avlägsna. Sukhoi (under UAC) utvecklar även ett lättare femte generationens flygplan (Checkmate/Su-75-prototypen), även om framtiden är osäker. På den globala marknaden möter ryska flygplan växande konkurrens i takt med att fler länder väljer västliga eller inhemska alternativ, men de behåller andelar i länder som är beroende av rysk försvarsmateriel.
• Chengdu Aerospace Corp (Kina) – Chengdu, en del av AVIC, tillverkar Kinas nyaste stridsflyg, inklusive J-20 “Mighty Dragon” stealthflygplan och J-10-serien. J-20 är Kinas första femte generationens stridsflyg och är nu i eskadertjänst hos PLA:s flygvapen. Produktionen har snabbt ökat – i mitten av 2024 uppskattningsvis 300 J-20 byggda, med en kapacitet på nästan 100 per år thediplomat.com – vilket ger Kina världens näst största stealthflotta efter USA. J-20:s egenskaper (stealth, avancerade sensorer, supercruise) förbättras kontinuerligt med nya motorer och avionik. Chengdu har även samarbetat i utvecklingen av JF-17 Thunder (med Pakistan Aeronautical Complex) för export till bland annat Pakistan, Nigeria och Myanmar som ett prisvärt lätt stridsflygplan. En annan kinesisk tillverkare, Shenyang, ansvarar för det hangarfartygsbaserade J-15 och utvecklar J-35 stealthflygplan; men Chengdus J-20 är Kinas flaggskeppsprojekt. Kina exporterar inte öppet J-20, men dess närvaro påverkar regionala köpare – grannländer söker F-35 eller uppgraderar sina flottor. Chengdus framgångar ligger till grund för Asia-Pacifics tillväxt som världens största stridsflygplansmarknad, och Kina siktar nu på ett sjätte generations “J-X”-program för 2030-talet thediplomat.com thediplomat.com.

Tabell 1: Stora stridsflygplanstillverkare och program (2025)

Stora upphandlingstrender (militär och privat sektor)

Landskapet för upphandling av stridsflygplan 2025 präglas av stark militär modernisering och vissa framväxande initiativ från privat sektor. Viktiga trender inkluderar:

• Global återupprustning och införande av femte generationen: Många flygvapen ökar sina jaktplansinköp som svar på säkerhetshot. Trenden går mot smygande, multifunktionella jaktplan av 5:e generationen. Till exempel är F-35 favoritvalet bland NATO och dess allierade – nyligen fick Grekland amerikanskt godkännande att köpa 40 F-35A (20 fasta + 20 optioner) flightglobal.com, Finland och Polen har stora F-35-beställningar under arbete, och fler europeiska länder ansluter sig till F-35-programmet. På liknande sätt utplacerar Japan och Sydkorea F-35, och till och med länder i Mellanöstern (som Förenade Arabemiraten) har sökt F-35. Detta breda införande av avancerade jaktplan driver en global ersättning av 4:e generationens flottor. Samtidigt lanserar länder som Indien och Turkiet egna projekt för femte generationen (t.ex. AMCA och TF-X) för att ansluta sig till trenden.
• Pensionering av åldrande kalla krigs-plan: När nya jaktplan tas i bruk, fasas äldre modeller ut. Många länder påskyndar avvecklingen av äldre flygplan såsom 1970-tals MiG och Mirage. Till exempel minskade Indiens flygvapen sin MiG-21-flotta dramatiskt från 127 till bara 36 plan under 2023-24 flightglobal.com. Östeuropeiska NATO-medlemmar har pensionerat jaktplan från Sovjet-eran (t.ex. Polen och Slovakien pensionerade MiG-29 och donerade några till Ukraina) och köper moderna västerländska flygplan istället. Dessa upphandlingscykler – där MiG-21/23/29, F-4 Phantom, F-5 osv. byts ut mot nyare 4.5/5:e generationens plan – utgör en stor efterfrågan. Även USA avvecklar äldre modeller (F-15C/D, A-10 inom en snar framtid) för att ge plats åt F-35 och framtida smygflygplan. Denna omsättning ökar nya beställningar av jaktplan och driver även en andrahandsmarknad för jaktplan (t.ex. Kroatien köper begagnade Rafale, Argentina förvärvar 24 begagnade F-16 från Danmark flightglobal.com).
• Spridning av lätta jaktplan och skolplan: Alla uppdrag kräver inte ett toppmodernt smygflygplan – många länder satsar på billigare jaktplan, avancerade skolplan eller lätta attackflygplan för att komplettera sin högpresterande flotta. Det finns stor efterfrågan på plattformar likt koreanska FA-50 Fighting Eagle, italienska M-346 FA och det gemensamma Pakistan/Kina JF-17, som erbjuder moderna egenskaper till en bråkdel av kostnaden för en F-35. Exempelvis beställde Azerbajdzjan 12 JF-17 år 2023 flightglobal.com, och länder som Filippinerna och Malaysia har beställt FA-50 för lättare stridsuppdrag. Likaledes säljer avancerade skolplan (med lätt attackkapacitet) bra när flygvapen utbildar nästa generation piloter – senaste affärer inkluderar Nigerias order på 24 M-346FA lätta attack/skolplan och flera nationer som köper Super Tucano turboprop för motinsurgensuppdrag. Dessa “high-low mix”-strategier är en tydlig trend: rika flygvapen kombinerar smygflygplan med billigare plan för sekundära uppdrag, medan mindre nationer som inte har råd med jaktplan på 100+ miljoner USD satsar på kapabla lättviktsjaktplan för att säkra sitt luftrum.
• Privata aggressorflottor: En ny utveckling är uppkomsten av privata företag som opererar jaktplan för att erbjuda fiendetränings- och andra tjänster till militären. Företag som Draken International och Top Aces har byggt upp flottor av begagnade jaktplan (såsom A-4 Skyhawk, Dassault Falcon och F-16) att agera som “fienden” under övningar. 2021 förvärvade Draken – en av världens största privata operatörer av taktiska jetplan – 12 före detta holländska F-16 med option på ytterligare 28 (potentiellt totalt 40 F-16) twz.com till sin “red air”-flotta. Top Aces hade tidigare köpt 29 före detta israeliska F-16 twz.com. Dessa privata “hyrda flygvapen” visar på en outsourcingtrend då militärer lägger ut viss träning; det amerikanska flygvapnets “mammut av fiendeluftrumskontrakt” driver denna efterfrågan twz.com. Dessutom har rika individer och försvarsföretag ibland köpt avmilitariserade jaktplan för forskning eller rekreation, även om detta än så länge är nischat. Sammantaget är den privata sektorns roll inom jaktplansområdet fortfarande begränsad men växande – främst inom träning och simulering av motståndare, vilket frigör militära frontlinjeplan till andra uppgifter.
• Multinationella upphandlingsprogram och industripartnerskap: En annan trend inom upphandling är resurs- och kompetensdelning bland allierade. Exempel är Eurofighter Typhoon-programmet (fyrnationellt partnerskap) och nya samarbeten på jaktplan av sjätte generationen: Storbritannien, Japan och Italien samlar sina satsningar i GCAP (Global Combat Air Programme) för framtida jaktplan medan Frankrike, Tyskland och Spanien samarbetar inom FCAS. Dessa samarbeten siktar på att dela FoU-kostnader och säkerställa interoperabilitet. Även mindre nationer går samman vid inköp (t.ex. gemensam nordisk upphandling av kommande skolplan). Sådana kooperativa upphandlingar formar marknaden genom konsortium snarare än enskilda nationers köp, vilket leder till större sammanlagda order och standardiserade flottor bland vänligt sinnade länder.

Banbrytande teknologiska framsteg inom jaktplan

Moderna jaktplan ligger i frontlinjen av flygteknologisk utveckling. Flera nyckelinnovationer präglar dagens och nästa generations jaktplan:

• Stealth och låg observabilitet: Stealth-teknologi har nästan blivit en förutsättning för nya flaggskeppsjaktplan. Smäcker konstruktion och radarabsorberande material minskar flygplanets radarsignatur dramatiskt och gör det svårare att upptäcka. F-35, kinesiska J-20 och ryska Su-57 har alla smygfunktioner, och kommande sjätte generationens program tar detta ännu längre (med t.ex. stjärtfria flygkroppar, intern vapenlast osv.). Stealth gör det möjligt för jaktplan att tränga igenom avancerade luftförsvarssystem och ger enorma taktiska fördelar. Fokus på låg observabilitet syns även i att 4.5-generationens flygplan får radarreducerande uppgraderingar (t.ex. ytbeläggning på Rafale, konforma bränsletankar på F-15EX för minskad radarsignatur). Stealth-teknologi är en viktig marknadsfaktor – analytiker lyfter fram den som en avgörande trend för jakplansutveckling thebusinessresearchcompany.com. Vi kan förvänta oss kontinuerliga förbättringar i stealth-material (t.ex. metamaterial, plasmareduktionstekniker) och motmedel i en pågående motåtgärds-spiral.
• Artificiell intelligens & autonomi: Jaktplan integrerar alltmer AI och autonoma system för att stötta (eller till och med ersätta) piloten i vissa moment. AI-styrda “loyal wingman”-drönare utvecklas för att flyga tillsammans med bemannade jaktplan, utforska områden eller ta emot fiendeeld. I cockpit kan AI-beslutsstöd och automation avsevärt förbättra reaktionstid och minska pilotens arbetsbörda. Ett genombrott skedde 2025 när Saab testade ett AI-kopilotssystem (Helsings “Centaur” AI) på en Gripen E i BVR-förhållanden armyrecognition.com armyrecognition.com. I dessa tester flög AI-”kopiloten” planet och duellerade mot en träningspartner, vilket visade att AI kan manövrera ett jaktplan och leda motmedel. Det betyder inte att Top Guns jaktpiloter blivit förlegade, men visar att AI kan fungera som kopilot eller vinge för att förstärka förmågan. US Air Force’s Skyborg program och liknande projekt syftar till att använda AI-styrda attackdrönare som kraftmultiplikatorer. I slutet av 2020-talet kommer jaktplan sannolikt rutinmässigt operera med autonoma drönarpartners, och ombord-AI kommer hantera sensorfusion, elektronisk krigföring och kanske fatta direkta beslut om vapensläpp (med mänskligt överinseende). Den mjukvarudefinierade jaktplanen är redan verklighet – företag designar jaktplan med öppna arkitektursystem som tillåter snabba AI-uppdateringar och integrering av tredjepartsalgoritmer armyrecognition.com armyrecognition.com. Denna digitala revolution är lika viktig som hårdvaruuppgraderingar.
• Hypersonisk kapacitet och hög hastighet: Även om dagens jaktplan typiskt når Mach 2–2,5, pågår en strävan efter hypersonisk förmåga – främst vad gäller vapen. Hypersoniska robotar (över Mach 5) uppskjutna från jaktplan kan drastiskt minska fiendens reaktionstid. Ryssland har redan använt den flygburna Kh-47M2 Kinzhal (påstått hypersonisk) från MiG-31. USA, Kina och andra utvecklar hypersoniska luft-till-mark och luft-till-luft robotar för framtidens jaktplan. Vad gäller själva flygplanen är verkliga hypersoniska jaktplan ännu inte möjliga (på grund av värme och materialbegränsningar), men nästa generationens motorer (exempelvis kombicyklar eller avancerade scramjets) är under utveckling. Minst sagt kommer framtidens sjätte generation förmodligen kunna superkryssa (uppehålla sig i överljudsfart utan efterbrännkammare) vid högre Mach än sina föregångare, kanske Mach 3+. Fart och höjd är fortfarande starka överlevnadsfaktorer i luftstrid, och konstruktörer utforskar nya motortekniker och högtemperaturmaterial. Branschanalytiker pekar ut “överljuds- och hypersoniska teknologier” som en viktig trend i jaktplansutvecklingen thebusinessresearchcompany.com. Vi kan se hybridmotorer eller kompanjonsdrönare som når hypersonisk fart inom ett decennium, särskilt för roller som att nedkämpa fientliga robotar eller ultrarapid spaning.
• Nästa generations material, sensorer och avionik: Framsteg inom kompositmaterial och tillverkning möjliggör lättare, starkare flygkroppar och internstruktur i jaktplan. Kolfiberkompositer, radarabsorberande ytbeläggningar och till och med 3D-utskrivna metalldelar ökar prestandan och förenklar underhållet. Till exempel använder F-35 och Rafale omfattande kompositer, och framtida flygplan kommer troligen ha adaptiva luftintag och morfande ytor tack vare nya material. På sensorsidan är AESA-radarer (Active Electronically Scanned Array) numera standard – de ger mycket bättre räckvidd, upplösning och motståndskraft mot störning än äldre mekaniska radarer. Många jaktplan får uppgraderade AESA-radarer (t.ex. Eurofighter Typhoons kommande ECRS Mk2 AESA-uppgradering finansierades precis 2025 flightglobal.com). Sensorfusion – där radar, IR och annan sensorinformation kombineras via AI – ger piloten enastående situationsmedvetenhet. Nätverk och datalänkar är också avgörande: moderna jaktplan fungerar som noder i ett slags stridsmoln och delar måldata med andra plan, AWACS och marksystem i realtid. F-35 lanserade detta med sin Multifunction Advanced Datalink, och nya standarder som NATO:s Link 16 och MADL-integration gör samoperationer smidiga. Teknologin i cockpit utvecklas också (stora panoramiska pekskärmar, AR-hjälmar såsom F-35:s). Viktigt är även att obemannade stridsflygplan (UCAV) och drönare blir en naturlig del av jaktplansflottan – t.ex. Frankrikes Neuron UCAV och brittiska Mosquito loyal wingman fungerar som testbäddar för integration av AI-styrd flygning med bemannat stridsflyg. Sammantaget kan de största tekniktrenderna i jaktplansutvecklingen sammanfattas med stealth, obemannade system, avancerade sensorer/avionik och hypersoniska hastighetsgenombrott thebusinessresearchcompany.com – allt möjliggjort av snabba framsteg inom datorkraft och materialvetenskap.

Geopolitiska faktorer som påverkar efterfrågan på jaktplan

Geopolitiken präglar starkt marknaden för jaktplan, eftersom militära flygupphandlingar svarar direkt på upplevda hot och strategiska behov. År 2025 sticker flera geopolitiska faktorer ut:

En formation av NATO-stridsflyg under en alliansövning. NATO-länderna stärker sina flottor för att motverka rysk aggression flightglobal.com, särskilt efter de senaste expansionerna österut.

• NATO:s expansion och europeisk återupprustning: Utvidgningen av NATO och de förnyade spänningarna med Ryssland har lett till en boom i stridsflygsupphandlingar i Europa. 2024 växte NATO till 32 medlemmar med Finland och Sverige flightglobal.com – nationer som har avancerade flygvapen och nu behöver integreras med NATO:s system. Finland beställde till exempel omedelbart 64 F-35A för att ersätta sina F/A-18 i en affär om över 9 miljarder dollar, vilket kraftigt stärker NATO:s samlade flygkapacitet vid Rysslands gräns. Länder på östflanken (Polen, Rumänien, Baltikum) investerar tungt i stridsflyg för att avskräcka aggression. Polen köper 32 F-35 och även 48 FA-50-lätt stridsflyg från Sydkorea, medan Rumänien ersätter äldre MiG-plan med F-16. Även traditionellt neutrala eller mindre försvarsintensiva länder i Europa ökar nu sina försvarsanslag – Tyskland vände sin policy och beslutade att köpa 35 F-35A istället för Tornado, Belgien och Danmark köper F-35 och Nederländerna ökar sitt F-35-bestånd. Försvarsutgifterna i NATO-Europa har skjutit i höjden sedan 2022; 23 NATO-länder når nu upp till eller överträffar 2%-målet för försvarsutgifter av BNP flightglobal.com (en siffra som förväntas stiga). Denna kraftiga finansiering går främst till modernisering av flygkapacitet. Europeiska länder köper inte bara amerikanska stridsflyg utan samarbetar även kring nya plattformar (UK/Italien/Japan GCAP och fransk-tysk-spanska FCAS) för att säkra framtida suveränitet. Kriget i Ukraina har varit en väckarklocka som drivit på denna trend (se nedan), då de europeiska flygvapnen söker både kvantitet och kvalitet för att säkerställa trovärdig avskräckning.
• Rysslands krig i Ukraina och dess spridningseffekter: Det pågående kriget i Ukraina (sedan 2022) har haft djupgående effekter på marknaden för stridsflyg. För det första har det decimerat delar av de ryska och ukrainska flygvapnen, vilket skapar framtida behov av ersättare. Ukrainas flygvapen har lidit stora förluster och behöver byggas om helt med västerländska plan – en process som nu inletts då nästan 100 begagnade F-16 har utlovats till Ukraina av NATO-länder flightglobal.com. Detta är ett unikt exempel på storskalig tredjepartsöverföring av stridsflyg som militärt bistånd. Samtidigt har Ryssland enligt uppgifter förlorat många flygplan i strid och olyckor, vilket pressar industrin att ersätta dem under pågående sanktioner. Kriget har också sporrat de europeiska länderna att själva köpa nya stridsflyg, som nämnts ovan. Ligor närmast Ryssland känner akut behov att rusta upp luftförsvaret – till exempel Finlands och Polens köp, eller att Norge påskyndar införandet av F-35. Det finns även en stark strävan efter interoperabilitet med USA:s och NATO:s system, med tanke på hur väl koordinerad hjälpen till Ukraina varit. Kriget har visat hur värdefullt luftherravälde är: Rysslands oförmåga att dominera ukrainskt luftrum har blottat svagheter och visat styrkan hos moderna luftvärn, vilket påverkar hur man nu planerar sitt framtida stridsflyg (t.ex. mer smygteknik, fler vapen med lång räckvidd). Geopolitiskt tvingas Ryssland, pga isolering, stödja sin flygindustri på inhemsk efterfrågan (eller på ett fåtal partners som Iran eller Syrien); västerländska tillverkare har däremot fått fler beställningar från NATO-allierade som oroar sig för Ryssland. Dessutom har konflikten accelererat FoU inom drönare och förbrukningsbara obemannade farkoster som kopplas till stridsflyg. Sammanfattningsvis har Ukraina-kriget injicerat både brådska och pengar i den europeiska stridsflygsmarknaden, och förändrat hotbilden globalt – till vinst för amerikanska och europeiska stridsflygstllverkare.
• USA–Kina: Strategisk rivalitet: Den växande maktkampen mellan USA och Kina är en central drivkraft för stridsflygsupphandlingar i båda länderna och deras intressesfärer. I Asien har Kinas aggressiva militära modernisering – särskilt det snabba uppbygget av PLA:s flygvapen med avancerade J-20-plan och fler robotar – oroat USA och regionala aktörer. Taiwan är en särskild tändpunkt: Kinesiskt stridsflyg kränker nästan dagligen Taiwans luftrum när Peking försöker nöta ut Taiwans åldrande flygvapen flightglobal.com. Detta har fått USA att godkänna försäljning av nya F-16V Block 70 till Taiwan och att stationera egna avancerade stridsflyg i Indo-Stillahavsregionen. USA:s strategi att ”pivotera till Stilla havet” har lett till att Marine F-35B stationeras i Japan, F-22 och F-35 roterar genom Guam och Australien, och man investerar i nästa generations kapaciteter optimerade för scenarier mot Kina (som stealth-bombare och nätverkskrigföring). För sin del bygger Kinas J-20 och andra nya plan syftet att utmana amerikanskt och allierat luftherravälde vid en konflikt. USA:s allierade som Japan, Sydkorea och Australien svarar med att köpa mer och uppgradera flottor: Japan köper 147 F-35 (störst i världen utanför USA) och utvecklar sjätte generationens stridsflyg med Europa; Sydkorea utvecklar egna KF-21 och överväger F-35B till hangarfartyg; Australien har 72 F-35A och kan beställa fler, och samarbetar nära USA inom t.ex. AUKUS. Även Indien – som inte är USA-allierad men en motvikt till Kina – köper 4,5-generationens Rafale och inhemska plan pga gränskonflikter. Sammanfattningsvis: Rustningskapprustningen i Indo-Stillahavsområdet är ett faktum: Kinas militära expansion möts av motvikter i form av avancerade inköp av stridsflyg över hela regionen. USA–Kina-konkurrensen driver också på teknikutvecklingen då båda investerar i sjätte generationens stridsflyg och AI-drönare för att behålla försprång. Denna dynamik lär dominera stridsflygsmarknaden till minst 2030-talet, där Asien-Stillahav är den största regionala marknaden thebusinessresearchcompany.com och Nordamerika styr om sina inköp (det amerikanska flygvapnet fasar ut äldre plan för att satsa på den hemliga ”Next Generation Air Dominance”-plattformen som ska överträffa kinesiska flygplan).
• Indo-Stillahavsstrategier och allianser: Utöver ren USA–Kina-rivalitet påverkar nu ett bredare nätverk av säkerhetsallianser i Indo-Stillahavsområdet ländernas flyginköp. Medlemskap och partnerskap – som Quad (USA, Indien, Japan, Australien) och avtal med Sydostasiatiska länder – bygger interoperabilitet och ökad kapacitet. Till exempel samarbetar Australien, Storbritannien och USA (AUKUS) i första hand om ubåtar, men detta partnerskap speglar en trend mot bredare underrättelsesamarbete och kan framöver omfatta gemensamma flygövningar och teknik (Australien kan komma att gå in i UK’s Tempest/GCAP-projekt om framtida stridsflyg). Japan och Sydkorea fördjupar samarbetet med NATO och västerländska leverantörer: Japans sjätte generationens F-X har nu slagits ihop med brittiska Tempest (GCAP), där avancerad teknik från flera länder kombineras. Sydkoreas KAI KF-21 ”Boramae” – utvecklad med Indonesien – hade jungfruflygning 2022 och går i produktion senare detta decennium, vilket stärker ytterligare en nationell asiatisk flygindustri. Samtidigt moderniserar länder runt Sydkinesiska sjön (Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Vietnam) sina flottor med tanke på Kinas aktiviteter. Filippinerna har köpt FA-50 och undersöker större plan; Indonesien köper Rafale och har även ambitioner att köpa KF-21. Även mindre länder som Bangladesh och Vietnam undersöker nya stridsflyg (det rapporteras att Bangladesh överväger MiG-35 eller lättare plan, Vietnam ser över både ryska och västerländska alternativ för att diversifiera sina inköp). Indo-Stillahavsregionen är nu en av världens starkast växande marknader för stridsflyg, näst efter Europa i tillväxt. USA stöder detta genom Foreign Military Sales – exempelvis erbjuds Indien F-21 (en F-16-variant) och F/A-18 eller godkänner kvalitetsuppgraderingar för allierades flygplan. Sammanfattningsvis: De geopolitiska strategierna i området – alliansbyggen för att balansera ut Kina och Ryssland – leder till kraftigt ökat inköp av både avancerade stealth-jets och prisvärda lättviktare bland många olika nationer.
• Mellanösterns maktkamp: Mellanöstern har länge varit en lönsam marknad för stridsflyg, och rivaliteterna är fortsatt intensiva. Gulfstaterna (lett av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten) fortsätter köpa moderna plan för att motverka Iran och visa styrka. UAE slog rekord 2021 med ett avtal om 80 Rafale F4 för 19 miljarder dollar aljazeera.com – den största exportordern någonsin för Dassault. Detta efter att UAE:s planerade F-35-affär med USA avstannat; Rafale-köpet säkrar ändå ett toppmodernt flyg för Emiraten. Qatar har nyligen fått leverans av 36 Rafale och 36 Eurofighter Typhoon, och har även F-15QA på ingång. Saudiarabien har regionens största flotta (F-15SA, Eurofighter, Tornado) och lär inom kort uppgradera eller byta ut äldre modeller (möjligen ytterligare Eurofighter eller framtida stealth-plan). Israel, som får stridsflyg via amerikanskt bistånd (F-35 och F-15), påverkar regional maktbalans genom att ha tekniskt överlägsna plan (de var först i regionen med smyg-flygplanet F-35I ”Adir” och uppgraderar F-15). Israels kvalitativa försprång får grannarna att investera mer själva. Iran, som begränsats av embargon, har förlitat sig på åldrande F-14 och MiG-29; men sedan FN:s vapenembargo föll 2020, söker Iran nu nya plan – sannolikt Sukhoi Su-35 från Ryssland (24 Su-35 sägs kunna levereras mot att Iran försett Ryssland med drönare). Sker detta höjs Irans luftförmåga dramatiskt, vilket oroar Gulfstaterna och kan starta en ytterligare kapprustning. Turkiet (med både NATO- och MENA-tillhörighet) är ett specialfall: Uteslutna ur F-35-programmet pga inköp av ryska S-400, uppgraderar Turkiet sina F-16 och utvecklar ett inhemskt 5:e generations stridsflyg (TF-X ”Kaan” testtaxade 2023). Turkiets ambitioner och särställning kan göra dem till framtida exportör (mot muslimska länder som vill ha ett alternativ till västliga leverantörer). Sammanfattningsvis: Geopolitik i Mellanöstern – mellan sunnitiska Gulfstater, Iran, interna rivaliteter, Israels säkerhet och stormakternas roll – driver på köp av dyra och avancerade stridsflygplan. Här dominerar ”stororder” (ofta mellan regeringar) och området förblir viktigt för västerländska tillverkare, som Rafales framgång och USA:s löpande försäljningsförsök av F-35 och F-15 till Gulfstaterna.

Marknadens storlek och finansiella prognoser fram till slutet av 2020-talet

Marknaden för stridsflygplan växer kraftigt under mitten av 2020-talet, och betydande ekonomiska satsningar väntas under hela decenniet. Den globala årliga budgeten för stridsflyg – inklusive nytillverkning, uppgraderingar och relaterad FoU – ökar stadigt:

• Nuvarande marknadsstorlek: Uppskattningar av den globala marknaden för stridsflygplan 2024–2025 varierar från cirka $50 miljarder till över $100 miljarder per år, beroende på definitioner. Enligt en analys var marknaden $97,5 miljarder år 2024 och förväntas nå $105,7 miljarder år 2025 (en årlig tillväxt på 8,4%) thebusinessresearchcompany.com. Denna källa förutspår fortsatt expansion med cirka 6,8 % CAGR och når omkring $137,8 miljarder till 2029 thebusinessresearchcompany.com. (Dessa siffror innefattar sannolikt inte bara flygplansramar utan även motorer, delsystem och uppgraderingar). En mer konservativ prognos, som fokuserar på försäljning av nya stridsflygplan, värderar marknaden år 2025 till $52,6 miljarder, och tillväxt till $73,6 miljarder 2033 straitsresearch.com (cirka 4,3 % CAGR). Skillnaden visar att vissa analytiker räknar in ett bredare perspektiv (livsstödsavtal, FoU, etc.) i marknadens storlek. Oavsett definition är trenden tydligt uppåtgående, med god tillväxt genom slutet av 2020-talet tack vare den våg av upphandlingsprogram som pågår.
• Stora investeringsprogram: Stridsflygplan är kapitalintensiva och köps ofta i miljardprogram som löper över flera år. F-35 Joint Strike Fighter-programmet – världens utan jämförelse största stridsflygsprojekt – beräknas kosta USA cirka $1,5 biljoner över sin livscykel (utveckling, inköp av ~2 500 flygplan och över 50 års drift) straitsresearch.com. På samma sätt har Storbritanniens Tempest/GCAP-projekt en budget på $50–$100+ miljarder fram till 2040. Dessa enorma siffror understryker hur utveckling och inköp av stridsflyg kan dominera försvarsbudgetarna. 2025 begärde det amerikanska försvarsdepartementet cirka $13 miljarder för inköp av nya taktiska flygplan (inklusive F-35, F-15EX, F/A-18) och ytterligare miljarder för FoU kring NGAD och drönare breakingdefense.com defenseone.com. Kina redovisar inte offentligt utvecklingskostnader, men investeringarna i stridsflyg (produktion av J-20, J-16, J-10, etc.) och nya program tros motsvara amerikanska nivåer i köpkraftstermer. För mindre länder äter flyg också en stor andel av budgeten – t.ex. kostade Polens 32 F-35 ungefär $4,6 miljarder, Indiens 36 Rafale omkring $7 miljarder. Marknadsprognoserna utgår ifrån att många sådana avtal slutförs under de kommande åren.
• Orderstock och produktionstakt: Flygindustrin har en enorm orderstock som håller fabrikerna rullande på högvarv. I slutet av 2024 fanns det ungefär 4 350 stridsflygplan i fasta beställningar världen över samt optioner/avtal på upp till 6 091 till flightglobal.com. Noterbart är att över 2 000 F-35:or är förväntade men ännu inte kontrakterade flightglobal.com. Detta betyder att om inte en kraftig nedgång sker har de ledande tillverkarna sina produktionslinjer säkrade för större delen av detta årtionde. Lockheed Martin trappar upp F-35-tillverkningen från ~140 år 2024 till 180 F-35 år 2025 flightglobal.com, med sikte på 156+ per år därefter. På liknande sätt planerar HAL i Indien att producera Tejas Mk1A med cirka 16 per år för sin order om 83 enheter, KAI i Sydkorea laddar för KF-21-massproduktion 2026 osv. Produktion planeras vanligtvis flera år i förväg, och den befintliga orderstocken innebär god intäktsförutsägbarhet för leverantörerna. Vissa västerländska tillverkare har till och med problem att korta leveranstiderna när orderna väller in (exempelvis öppnade Lockheed en andra F-16-lina för att klara Block 70-efterfrågan). Riskfaktorn är framför allt politisk/budgetmässig – om ekonomin försämras eller andra prioriteringar sätts kan vissa beställningar skjutas på framtiden eller minskas. Men med tanke på världsläget ökar de flesta länders upphandlingsplaner för flyg på 2020-talet, inte minskar.
• Regional marknadsuppdelning: Asien-Stillahavsområdet och Nordamerika är de största regionerna avseende utgifter, följda av Europa, vilket beskrivs närmare i nästa avsnitt. Särskilt har Asien-Stillahavsområdet nu den största andelen stridsflygsupphandlingar (Kina, Indien, Japan, Sydkorea och andra satsar stort) thebusinessresearchcompany.com. Nordamerika (i praktiken USA) är näst störst och förväntas växa ytterligare med sjätte generationsutveckling. Europas flygutgifter ökar snabbast procentuellt thebusinessresearchcompany.com med den nya säkerhetspolitiska situationen efter 2022. Mellanöstern är fortsatt betydande sett till faktiska dollar tack vare stora beställningar (exempelvis Gulfstaters jättedelar). Latinamerika och Afrika ligger långt efter. Nedan ges en regional översikt och uppdelning (Tabell 2).
• Tillväxtutsikter: Sammantaget bedöms marknaden för stridsflyg växa med cirka 4–8 % årligen under resterande delen av decenniet beroende på region. Nya teknologier (smugglingsteknik, AI) samt ökade hot driver en “ersättningsvåg” av superboom som kan toppa omkring 2026–2030 då flera större program når max (F-35 i full produktion, leveranser av nya Eurofighter/Rafale, utveckling av NGAD/Tempest-prototyper etc.). Efter 2030 kan tillväxten avta när nuvarande beställningar fullgörs, men då kommer också sjätte generationens flyg in i produktion vilket lär hålla marknadsvärdet högt. Finansiellt är detta en god tid för försvarsflygindustrin – tillverkarna rapporterar starka vinster och kassaflöden, och vissa regeringar (USA, UK, andra) stöttar med statligt finansierad FoU för nästa generations teknik. Varning: dessa positiva siffror bygger på att inget drastiskt fredsläge eller budgetomläggning sker. Om geopolitiken skulle bli oväntat fredligare kan försvarsbudgeten minska. Men per 2025 är konsensus att efterfrågan på stridsflyg är fortsatt stark in på slutet av 2020-talet, vilket gör det till ett av de mest lukrativa segmenten inom försvarssektorn.

Regionala marknadsinsikter och prognoser

Marknaden för stridsflygplan ser olika ut i olika regioner beroende på drivkrafter. Nedan följer en översikt av de viktigaste regionala trenderna och marknadsprognoserna:

Tabell 2: Marknaden för stridsflyg efter region – 2025, nuläge & prognos

Nordamerika (USA/Kanada): USA dominerar helt och hållet regionens marknad. USAF, USN och USMC driver tillsammans världens största stridsflygsflotta och har offensiva moderniseringsplaner. USAF köper in F-35A stadigt (1 763 planerade totalt) och F-15EX för att förnya inventariet, samtidigt som man finansierar FoU för sjätte generationens NGAD-flyg som ska vara infört på 2030-talet. Amerikanska flottan och marinkåren köper F-35B/C för att till slut ersätta F/A-18. 2025 skars faktiskt F-35-anskaffningen tillfälligt (68 istället för 80 flygplan) reuters.com defensenews.com för att frigöra budgetmedel till FoU, men detta tros vara ett tillfälligt avbrott. Mot slutet av 2020-talet väntas USA åter öka inköpen för att nå sina mål. Kanada, efter åratal av beslutsvånda, valde slutligen F-35A och tecknade i början av 2023 ett avtal om 88 F-35; kanadensiska leveranser börjar mitt under decenniet och detta ~ $15-miljardersprogram ska modernisera landets åldrande CF-18-flotta. Nordamerikas marknadsvärde stärks ytterligare av de mycket höga enhetskostnaderna för toppmoderna projekt (NGAD kan bli extremt dyrt per plan – vissa uppskattningar talar om >$300 miljoner styck). Sammantaget kommer Nordamerika att förbli ett nav för innovation och investeringar inom stridsflyg. Man satsar på kvalitet framför kvantitet – färre men mycket sofistikerade plan. Viktigt: Regionen huserar också de flesta stora tillverkarna (Lockheed, Boeing, Northrop), så mycket av världens FoU kring stridsflyg bokförs här.

Europa: Den sammanslagna europeiska stridsflygplansmarknaden ökar kraftigt. Efter år av relativ dvala (många nationer hade minskat sina flottor efter kalla kriget) råder det nu febril aktivitet för att stärka kapaciteten. På kort sikt handlar det främst om införskaffande av F-35 och uppgraderingar av Eurofighter/Rafale. Minst 10 europeiska länder kommer att ha F-35 i drift till 2030, vilket rejält ökar interoperabiliteten inom NATO. Exempelvis kommer Polen att ha 32 F-35 (första leveranser ~2024) och överväger fler, Italien och Storbritannien planerar vardera ~60–75 F-35, Belgien 34, Danmark 27, Norge 52, Nederländerna 52, Finland 64, Schweiz (även om ej NATO) 36 och Tyskland 35 (för att ersätta Tornado med kärnvapenroll). Dessa beställningar i sig omfattar hundratals plan och tiotals miljarder i värde. Samtidigt håller Frankrike och vissa andra fast vid sina inhemska flygplan: Frankrikes Rafale F4-program och Tyskland/Spaniens satsning på nya Tranche 4 Eurofighter (med AESA-radar) för luftförsvar. Västeuropa är nu den snabbast växande stridsflygplansmarknaden thebusinessresearchcompany.com, en total omkastning jämfört med för tio år sedan. Även Östeuropa investerar: utöver F-16 och F-35 kan länder som Tjeckien och Ungern vilja ersätta Gripen C/D på 2030-talet (eller uppgradera). FCAS (lett av Frankrike/Tyskland/Spanien) och GCAP (Storbritannien/Italien/Japan) är storsatsningar på sjätte generationens plan; även om de inte levererar jetplan förrän runt 2040 kommer de att ta budget under 2020-talet genom utvecklingsfaser – och därmed hälla FoU-medel in i marknaden. Intresse finns också för ”loyal wingman”-drönare i Europa (Storbritanniens Project Mosquito, Frankrikes Dassault nEUROn UCAV-demonstrator flightglobal.com, avslöjad 2025). Vid slutet av 2020-talet kommer Europa börja fatta beslut om att pensionera äldre Eurofighter Tranche 1 och F/A-18-flottor, vilket kan leda till fler F-35-beställningar eller tillfälliga inköp tills sjätte generationen anländer. Sammantaget är Europas stridsflygplansmarknad livlig, med stor sannolikhet för uthållig tillväxt: NATO-Europas flygplansinventarium förväntas växa både i numerär och teknikhöjd, och vända nedgången från 2000-talet.

Asien–Stillahavsområdet: Denna region är nu den tungviktare när det gäller geografi och antal. Kina sätter agendan – landet har Asiens största flygvapen och världens näst största stridsflygflotta. Kinas årliga flygplansproduktion (hundratals av olika typer) och militärflygbudget (inte officiellt redovisad, men uppskattad till tiotals miljarder) gör landet till Asiens enskilt största aktör. Folkets befrielsearmés flygvapen och flotta tar i bruk J-20, J-16 (avancerat attackflyg), J-10C och utvecklar hangarfartygsplan (J-35 är prototyp). Till 2025 har Kina troligen över 150 stealth-plan och kan närma sig USA i antal till 2030 i nuvarande takt thediplomat.com. Denna upprustning tvingar fram motåtgärder: Indien, som står mot både Kina och ärkefienden Pakistan, moderniserar på många fronter – man uppgraderar Su-30MKI, har fått 36 Rafale, och planerar ny MRFA-tävling om 114 flygplan (F-21, Rafale, Su-35, Gripen etc. är aktuella) för att ersätta MiG-21 och Jaguar. Indien utvecklar även HAL AMCA stealth-flygplan inhemskt (första flygning ~2028) och producerar redan Tejas Mk1A. Sammanlagt beräknas Indien satsa tiotals miljarder på stridsflyg kommande år – om budgeten räcker. Japan är högteknologiskt: landet flyger F-35 och uppgraderade F-15J, och F-X/GCAP-programmet kan vara värt ca 40 miljarder dollar. Japans tidspress styrs av kinesiska och nordkoreanska hot. Sydkorea med sin KF-21 Boramae (generation 4,5) är på väg att bli exportör (Indonesien är partner och potentiell köpare, och andra asiatiska länder kan visa intresse om KF-21 visar sig kostnadseffektiv). Taiwan är ett specialfall: landet får inte köpa nya stealth-plan p.g.a. politik, men håller på att uppgradera alla F-16A/B till F-16V och är intresserat av alla avancerade plan som går att få (det inhemska träningsplanet AT-5 Brave Eagle kan utvecklas till lätt jaktplan). Australien kommer till 2025 att ha fått alla 72 F-35A levererade och kan överväga att öka till 100. Australien har även satsat på Boeings MQ-28 Ghost Bat-drönare som kan samarbeta med stridsflyg. Sydostasien: Vietnam, Indonesien och Malaysia har blandade rysk/västliga flottor och söker nytt – t.ex. har Indonesien beställt Rafale och är även intresserat av F-15ID, Malaysia har nyss valt FA-50, Vietnam förhandlar om 12 Su-35 eller lika många västliga plan nu när relationerna till USA förbättras. Till och med Filippinerna tittar på flerrollsflygplan (de har idag inga). Pakistan förblir linjerat med Kina när det gäller flyg – efter JF-17 har landet börjat ta emot kinesiska J-10C för att möta Indiens Rafale. Sammantaget pågår alltså ett kapprustningsrally i hela Asien. Asien–Stillahavets stridsflygplansmarknad var störst i världen 2024 thebusinessresearchcompany.com och kommer sannolikt förbli det, då flera länder satsar enormt samtidigt. Inhemska försvarsindustrier (Kina, Indien, Korea, Japan) betyder att inte alla pengar går till amerikanska/europeiska företag – men även inhemska satsningar ger marknadsvärde i ekonomiska termer. Räkna med att Asien står för drygt hälften av världens stridsflygköp (värdemässigt) till 2030-talet, utan tecken på avmattning givet rådande geopolitiska motsättningar.

Mellanöstern: Mellanöstern kännetecknas av ett fåtal mycket stora order. De sex GCC-länderna (Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten) samt Israel är huvudaktörer. Saudiarabien har ca 200 avancerade jaktplan (olika F-15-varianter och Eurofighters) och kan komma att uppgradera eller utöka dessa – möjliga vägar är fler Eurofighter Typhoon (tilläggsorder) eller, om relationerna förbättras, F-35 (men Israel har i praktiken vetorätt mot sådana försäljningar utanför Förenade Arabemiraten). Förenade Arabemiraten är storbeställare: utöver order på 80 Rafale aljazeera.com har landet visat intresse för Su-75 Checkmate (om den blir verklighet) och får även franska H225M Caracal-helikoptrar med mera som del i diversifieringen. UAE kan bli första arabstaten med både västlig och östlig stealth-teknik om landet väljer det. Qatar har om några år en av regionens modernaste flottor (Rafale, Typhoon, F-15QA), vilket visar hur även mindre länder rustar. Egypten är också ett stort land (F-16, Rafale samt visst antal MiG-29M och enligt uppgift order på Su-35), och kan köpa fler Rafale (beställde 30 extra 2021) eller till och med titta på kinesiska FC-31 för hangarfartyg (Egypten bygger ett eget). Israel, som inte köper icke-amerikanska plan, påverkar amerikanska exporten till andra – man godkände i praktiken F-35 till UAE. Nu efter Abrahamavtalen kan gemensam träning eller israeliska uppgraderingar för arabiska F-16-flottor tänkas, vilket stärker regionalt försvar. Iran som köper nya plan (troligen från Ryssland eller Kina) är en joker – om Su-35 levereras i siffror kan Gulfländerna uppleva tryck att också öka kapaciteten (t.ex. med avancerade luftvärnssystem eller satsning på obemannade plattformar). Budgetmässigt har höga oljepriser 2022–2023 fyllt Gulfstaternas kassor, så pengar saknas inte; det är de politiska godkännandena som kan bromsa. Vid slutet av 2020-talet har Mellanöstern mycket spridda flygplantyper, men marknaden är mättad när nuvarande beställningar levererats. Efter Rafale, F-15QA och F-35 (för Israel och ev UAE) kan det bli en dipp – om inte t.ex. Irak beställer nya flygplan eller Turkiet återvänder till västliga leverantörer. För nu är ändå MENA-order vitala intäktskällor för stridsflygtillverkarna och jämnar ofta ut produktionstakten mellan västerländska beställningar.

Latinamerika: Här är stridsflygplansmarknaden förhållandevis lugn. Brasilien sticker ut – köpet av 36 Saab Gripen E (F-39), värt ca 5 miljarder dollar, är regionens största på decennier. Brasilien kan utöka Gripen-köpet (det ursprungliga behovet var 120 men endast 36 är bekräftade hittills) när äldre Mirage och F-5 tas ur bruk, vilket kan ge mer affärer för Saab/Embraer. Utöver Brasilien kämpar de flesta länder med små budgetar och har små, åldrande flottor. Chile har en ansenlig styrka F-16 (uppgraderade begagnade Block 50) och F-5 (tas ur tjänst); landet kan överväga F-35 eller Gripen på 2030-talet men inget är nära förestående. Colombia har letat efter ersättare till sina gamla Kfir – erbjudanden har varit begagnade Eurofighter Typhoon från Spanien, nya Gripen eller F-16 – men ekonomin har fördröjt affären. Det kan dock ske inom några år om finansieringen löses. Argentina, som är begränsat av brittiskt veto mot plan med brittisk komponent, har nyligen avtalat om köp av 24 danska F-16A/B (renoverade) flightglobal.com, vilket rejält höjer kapaciteten efter decennier av förfall. Detta köp (om det genomförs) är Argentinas första riktiga jaktplansinköp sedan 1970-talet och värderas till drygt 300 miljoner dollar – småpengar globalt men stort för Argentina. Mexiko fokuserar på inre säkerhet och har ej prioriterat stridsflyg (få F-5, troligen blir det begagnade F-16 framöver). Peru och Venezuela har kvar äldre ryska plan (MiG-29, Su-30) och har inga tydliga ersättare p.g.a. ekonomi och sanktioner. Kort sagt är Latinamerikas jaktplansmarknad splittrad och begränsad. Regionen köper en skvadron här och där. Till slutet av 2020-talet kan några få nya plan levereras (full Gripen-leverans till Brasilien, kanske köp i Colombia, Argentinas F-16 levererade), men inget som liknar förnyelsevågen i andra delar av världen. Regionen står för en liten ensiffrig andel av globala stridsflygsinköp, och det lär förbli så.

Slutsats: År 2025 når marknaden för stridsflygplan nya höjder, drivet av en samverkan mellan banbrytande teknik och stark geopolitisk efterfrågan. Försvarsföretag har svårt att leverera de hundratals flygplan som är beställda – från smygande multirole-jaktplan fullproppade med sensorer, till kostnadseffektiva lätta jaktflyg och avancerade träningsflygplan. Som vi sett satsar såväl USA och dess allierade, Ryssland och Kina kraftigt på luftstridsförmåga – ett modernt vapenrace som utspelar sig på himlen. Under slutet av 2020-talet får vi se resultatet av dessa investeringar: större flottor av femte generationens smygflygplan världen över, de första operativa AI-flygföljarna, och prototyper av sjätte generationens system där gränsen mellan jaktplan och drönare suddas ut. Den finansiella prognosen för sektorn är stark, med en marknad som förväntas växa varje år och miljardkontrakt på spel, särskilt i Asien och Europa. Självklart hänger denna boom ihop med globala spänningar – paradoxalt nog är hoppet om fred det som driver förberedelserna för krig. För överskådlig framtid säkerställer dock starka försvarsbudgetar och strategiska rivaliteter att marknaden för stridsflygplan förblir på stigande kurs. Tillverkare och flygvapen förbereder sig för en framtid där luftherravälde är viktigare än någonsin, och endast de mest avancerade – eller de mest talrika – kommer att dominera luftrummet. Kampen om luftherravälde är i full gång, och 2025 markerar en vändpunkt på denna bana. Det kommande decenniet för stridsflygets utveckling blir ett av de mest dynamiska och betydelsefulla i modern historia, där marknadens tillväxt speglar dess globala betydelse.

Källor: Försvarsnyheter, branschanalyser inom flyg- och rymdindustrin samt marknadsprognoser har använts vid sammanställningen av denna rapport. Viktiga referenser inkluderar FlightGlobals World Air Forces 2025-katalog för aktuell flottdata flightglobal.com flightglobal.com, The Business Research Company och Straits Research för marknadsstorleksprognoser thebusinessresearchcompany.com straitsresearch.com, samt flera försvarsmedier för specifika upphandlingar och teknikutvecklingar (Defense News, Reuters, Jane’s/Janes, The Diplomat och andra). All information är källhänvisad med primärkällor för verifiering.